Har länge försökt komma fram till vad jag vill göra med mitt liv. Vad vill jag ägna mina dagar åt. Det här är ju en hur stor och komplicerad fråga som helst egentligen, men iallafall..

Många gånger har jag då fått frågan; vad gör du när tiden bara försvinner, när du bara glömmer bort allt runt dig. Och jag har funderat och funderat, tills jag kom fram till att jag måste sluta fundera så mycket och börja göra istället.

Fotografera, skriva och baka där försvinner min tid. Men kraven är ändå med mig. Så jag tänkte jag skulle släppa på det där med att jag ska komma fram till vad jag vill göra med mitt liv. Istället bara testa något som jag kan ha som en form av meditation.

Så jag skaffade mig penslar, målarfärger, papper och ett staffli. Inga krav, inga måsten, bara jag och kreativiteten.

Jag började måla och det var underbart. Tills kraven inom mig började komma..jag som knappt kan rita en streckgubbe började känna att jag måste måla lite finare och bättre. Varför då?

Det är ingen som ska få se vad jag målat. Ändå är kraven där, som en liten molande värk som smyger sig på och sitter fast.

Men jag ger inte upp.