Tanken för gårdagen var att åka över till Köpenhamn och fira kärleken med tusentals andra människor. Sen kom regnet och prognosen såg inte kul ut. Vi beslöt oss för att inte åka och istället käka lunch här i stan. Men så kände vi oss ändå taggade och vi ville så gärna dit. Vädret var ju lite bättre och vad skulle vi annars göra?

Så med regnjackan i näven och ett glatt humör begav vi oss till grannlandet. För regnet, det stoppar inte en svensk. Och det stoppade inte heller 40.000 andra glada människor.

Jag är tacksam för att vi beslöt oss för att åka och fick uppleva denna enorma folkfest med massor av kärlek. Hela Köpenhamn andades glädje. Jag har aldrig sett så mycket olika personligheter på en och samma gång som i Paraden. Häftigt, vågat och vackert.

Kunde inte låta bli att fundera över modet som många människor har. Som vågar vara sig själva rakt igenom utan att bry sig om vad andra tycker och tänker. Det imponerar. Många, många har med all säkerhet gått igenom svårigheter och känt enorma rädslor innan de kunde leva som de vill. Och allt på grund av att människor därute inte accepterar dem som de är.

För mig är det obegripligt hur man kan neka människor att älska vem de vill. Det är en självklarhet, en mänsklig rättighet. Det är min åsikt, och den står jag för.

På några stora skyltar i paraden stod det - känn ingen skam. Det ska ingen behöva göra. Ingen. Inte bara när det gäller läggning utan med allt annat också. Skam är en jobbig känsla som tär på en. Skämmas över sig själv, för att man är den man är, känner som man gör och inte kan leva upp till de förväntningar många har på en.